I veckan publicerades mitt reportage om Henrik Ek, renhållningsarbetare i Karlskoga. Det blev tre sidor i tidningen – en vardagsskildring om ett yrke i samhällets tjänst.

Jag följde med Henrik en hel arbetsdag när han körde Storforsrundan, tömde 452 tunnor och klättrade upp och ner från sopbilen över 200 gånger. Vi pratade om hur jobbet påverkar kroppen, om vädret, om trafik som inte visar hänsyn – men också om glädjen i att möta människor. Som när en förskoleklass vinkar glatt eller en kund ställer några nyfikna frågor vid grinden.

Reportaget växte snabbt till något mer än en dag med en sopbil. Det blev en påminnelse om hur sårbart ett samhälle är utan fungerande sophämtning, och hur grundläggande detta arbete är för vår folkhälsa. Världshälsoorganisationen kallar det till och med en av de viktigaste hälsoåtgärderna för ett samhälle.

Ett tydligt exempel på hur snabbt det kan gå märktes under sopstrejken i Stockholm sommaren 2017. På bara några dagar fylldes soprummen och gathörn började likna provisoriska soptippar. Råttor, fåglar och flugor drogs till sopbergen – och luften blev snabbt tung. När det fungerar tänker vi inte på sophämtningen, men när den uteblir blir det uppenbart hur kritisk den är för vår hälsa och trygghet.

Jag ville också lyfta det miljöarbete som sker tyst och effektivt varje dag. När matavfallet tömts går det vidare till biogasproduktion – bränslet som sen driver bland annat sopbilen Henrik kör.

Stort tack till Henrik som tog sig tid att visa, berätta och låta mig hänga med under en arbetsdag.